Jag föddes 1964 i Helsingborg och flyttade till Malmö 1981 för att studera klassiskt piano. Drömmen om att bli konsertpianist gick tyvärr inte i uppfyllelse då livet ville annorlunda. Jag spelar dock fortfarande för "husbehov".
Jag har två barn, Oskar född 86 och Emma född 87. De är båda utflugna och klarar sig själva. Emma studerar på PA-programmet och siktar på en karriär in HR. Oskar är Coach och försteman på Mekonomen.
Efter att jag bestämde mig för att plugga som vuxen och läste in 3-årig teknisk på Komvux 1995 och sedan kom in på LTH maskin -96 så har jag ägnat mig åt teknikinformation. Jag älskar språk och teknik så valet var lätt. Jag jobbar sedan 2001 på Tetra Pak i Lund som Technical Publication Responsible.
Jag fick diagnosen bröstcancer den 12 juni 2008. Avgrunden öppnade sig och jag rasade ner i ett mörkt hål. Min dotters allra värsta fasa hade inträffat! Tre veckor efter diagnos blev jag opererad. Hela vänster bröst togs bort och man gjorde en lymfutrymning i armhålan. Ingen visste då vilken typ av tumör det handlade om. Jag hade gått länge med den så den var förhållandevis stor, ca 3,5 cm. Efter analys visade det sig att av alla elaka bröstcancertumörer var denna en av de minst aggressiva. Vilken tur! Jag hade inte levt idag om det varit annorlunda.
Den 4 september 2008 fick jag min första cellgiftsbehandling. Jag skulle få totalt sex stycken med tre veckors mellanrum. Strax innan behandling nummer två började jag att tappa håret. Jag har alltid haft långt hår och hade förberett mig genom att klippa det kortare i omgångar. Till slut bad jag Emma att raka av det. Detta filmade vi med en webkamera för att kunna dela med oss av den hemska upplevelsen med familj och nära vänner. (Det är en av dessa filmsnuttar som min fd sambo har lagt ut på sin hemsida)
Det är snart fyra år sedan katastrofen inträffade och jag har blivit rekonstruerad. Jag fick satt in en expanderprotes som sedan fylldes på med koksalt varje vecka som töjde ut huden. När det var klart skapade plastikkirurgen en bröstvårta (väldigt lik en riktig!) som sedan tatuerades för att få lite färg. Jag har alltså fått ett nytt bröst som jag är mycket nöjd med.
Hur konstigt det än låter så är jag tacksam för att jag fick cancer. Det skakade mig i grunden och jag var tvungen att omvärdera livet. Detta har gjort mig till en helt annan människa idag. Jag är glad och lycklig och jag värdesätter livet på ett helt annat sätt.
